Movie no:1 , day one.

Oooops, glömt bort bloggen i några dagar... Har inte haft tid, skolan har börjat, och det är fullt upp fortfarande! Plus att efter skolan så är man ju trött liksom. speeliellt om man somnade vid typ halv 1 och var tvungen att gå upp vi 6. Bara jag som lyckades med det? Sover alltid dåligt efter lov, haha. På söndagar kan jag typ aldrig somna, bara för att man tänker på allt som ska hända nästa dag, och dels för att man oftast sover till sent från fredagen till lördagen och från lördagen till söndagen. Bra förklaring?

Men nog om det. Tänkte tipsa om några filmer, sett sjukt många på sistone. Fast vi ser alltid mycket på film här hemma, så har inte sett sådär ovanligt många på sistone? Undrar hur många filmer jag har sett i hela mitt liv, skulle  faktiskt vara kul att veta!

No. 1:
Trust
En film som handlar om en tjej i 13-14 årsåldern som börjar prata med en kille på nån hemsida på internet.
Dom klickar, och börjar skriva ännu mer med varandra. Efter ett tag berättar han för henne att han inte alls är i hennes ålder, utan att han är 17. Hon blir chokad, men fortsätter hålla kontakten med honom, dom börjar till och med ringa varandra och prata i telefon. Hon blir kär i honom, kan inte sluta tänka på honom. När han igen säger till henne att han ljugit, att han inte är 17 år utan i 20 årsåldern, blir hon upprörd och ringer och pratar med honom, hon frågar varför han ljuger för henne. Hon får svaret: för "jag skäms för min ålder, men det är ju fortfarande jag, Charlie", så hon bryter inte kontakten, hon bestämmer sig för att lita på honom. Dom pratar mer än någonsin, och bestämmer sig tillslut för att träffas i stans galleria dagen därpå. När hon kommer dit kliver en man i 40 års åldern, fram till henne. Det är Charlie."It's me, Charlie"säger han gång på gång.  Det visar sig att han ljugit igen, hon blir ledsen, men hon bestämmer sig för att ge honom en chans till i alla fall. Hon följer med honom till motellet som han bor på, där hon får prova ett par underkläder som han köpt till henne. Sedan våldtar hann flickan, utan att hon inser det, hon inbillar sig hela tiden att hon gick med på det, att det är ju ändå Charlie, även om han är 40.
Nästa dag i skolan säger hennes bästa vän att hon sett henne med en gammal man i gallerian, hon frågar om det var Charlie som hon träffat på internet. Hon berättar att det är han, att dom har haft sex, inte att han våldtog henne. Kompisen lovar att inte berätta för någon, men gör det ändå på grund av oro.
När föräldrarna får reda på det skäller dom ut flickan samtidigt som dom kramar om henne, och begär att polisen ska göra en utredning och söka upp mannen bakom allt. Flickan vill inte det, hon säger att hon älskar honom, även m han är så gammal som han är. Hon förnekar igen att han våldtagit henne, hon säger att hon gick med på det.
Hon blir ovän med sin bästa vän, allt i livet skiter sig. Hennes föräldrar är fortfarande arga på henne, även om dom vet innerst inne att hon inte älskar Charlie.
Polisen gör en utredning, frågar flickan om fakta om mannen, men hon vet inte så mycket om honom.

Tillslut inser hon att hon blivit våldtagen, och att Charlie egentligen inte är Charlie utan en pedofil. Man hittar "Charlie", om jag kommer ihåg rätt. I slutet av filmen får man se att han har en familj, att han är lärare. En helt vanlig människa alltså.

Remember, it can be anyone! Så lita inte på folk du aldrig träffat, ta inte kontakt med folk på internet. Randomadda inte på facebook, även om det är en ung kille/tjej på bilden så vet man aldrig vem det är bakom datorn!
Filmen väckte många känslor, kan man säga. En bra film, känslofylld, får en att tänka. Se den, om du inte tar detta på allvar, efter att ha sett filmen så kunde jag inte sluta tänka på hur hemska vissa människor är. Det är sjukt, att detta händer på riktigt, typ flera gånger varje dag. Så se upp!
----------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------
Haha, fattar inte att jag just skrev ner allt det där. Kanske borde bli vän med min svenska lärare på facebook, så att jag kan få ett A i svenska?  Hon har nog inte ens facebook. Man borde väll egentligen få bättre betyg om man bloggar, man lägger ju ner ganska mycket av sin fritid på att skriva. Även om man kanske inte alltid skriver så mycket så är det ju alltid något. Eller, om man kanske skriver varje dag typ "Hej, idag ska jag till skolan, hejdå" eller " Hej, nu ska jag äta, hejdå" så tycker jag nog inte det. Men om man anstränger sig, så! Om jag inte hade bloggat, och skrivit dagbok och haft brevvänner (hehhe..) när jag var mindre så hade jag nog inte haft det betyget/omdömet jag typ alltid haft i sv.
Och det är jag faktiskt glad för! :)
Men nu ska jag faktiskt inte skriva mer, för detta har nu typ blivit världens  längsta inlägg, officially. Typ.
Så hej då!